Känslan av träningsvärk. En efterlängtad känsla som jag nästan glömt bort. Känslan av en vilja som långsamt byggs upp igen, att bli bättre igen. Jag tar ett steg i taget och hoppas att kroppen håller. Att hjärnan håller.
Haft en kväll med min andra halva. Trots allt som kommit emellan senaste året sedan vi flyttade är hon fortfarande den som jag vet alltid finns där, som ger mig energi i mörkret.
