Livet är orättvist, oavsett vad vi säger

Jag behöver starta om, på riktigt, på alla plan. Det är min status för tillfället. Efter två veckor av stress och oorganiserat plugg har jag insett att jag måste skärpa mig på alla plan. Det funkar helt enkelt inte riktigt längre. Speciellt inte när det ser ut som att jag kommer få en betydligt mer intensiv vår än jag väntat mig. 
 
Så sitter och skriver på mina egna små årslöften (känns dumt att kalla det för nyårslöften när det redan är långt inne i januari) som jag ska bena ner i små mindre mål och ha varje månad och vecka istället. 
Behöver prata lite klarspråk med mig själv igen. 
 
Påbörjade en fantastisk kurs idag, den kommer säkert bli jättesvår men läraren är fantastiskt, som en typ morfar som bara vill att vi ska bli så otroligt bra på det vi gör och som säger att vi inte ska vara rädda för att göra fel. Hade glömt bort hur han var under grundkursen. Tror det ska bli några bra veckor fram till slutet av mars. 
 
Nu ska jag fortsätta på min lista och sen ladda inför en lång dag imorgon. Har dock en klump i magen inför mötet på kvällen, även om jag redan vet vad som kommer informeras om så har jag en stor klump i magen. Samma klump jag haft i magen sen jag förra veckan fick reda på att jag skulle bli av med min stöttepelare och mitt bollplank, den som alltid säger till om jag är dum i huvudet eller om jag bara borde lugna ner mig. Även om jag vet att min vän inte försvinner så kommer det bli ett stort tomt hål som jag vet att ingen annan kan fylla. 
 
 
Allmänt | |
Upp